Hösten är min favoritårstid. Egentligen är alla årstider mina favoriter förutom vintern. Men hösten är speciell. Den är vacker och full av energi. Man är utvilad efter sommaren (jag brukar dessutom vara lite uttråkad) och eftersom att jag är en av de knäppa personer som faktiskt mestadels tycker om skolan är det inte så hemskt att den börjar heller. Man träffar vänner, nytt folk, man får rutiner och schema... man gör något med dagarna helt enkelt. Visst är det hemskt med tidiga mornar, när man känner att vintern är på väg, ruggiga och regniga dagar, läxor och arbeten som man drunknar i, tröttheten osv.

Men så får man ha på sig höstkläder (de allra finaste enligt mig), halsdukar, man dricker te och varm choklad, träningen börjar också, det är perfekt att använda kängorna igen och träden är så vackra; överallt är färgerna så vackra. Ja, jag tycker om hösten. Sedan tycker jag dock att man kunde spola förbi vintern och hoppa direkt till våren.

Jag längtar tills träningen kommer igång! Tyvärr är det inte förrän om ca tre veckor, så tills dess får jag nöja mig med mina promenader även om det börjar bli lite tråkigt. Jag vill ju testa lite nya träningspass - plåga min osmidiga kropp med pilates, testa jobbig boxträning, återvända till stepbrädan och svettas på den och kanske lite hederlig gympa också.

Just nu är jag verkligen jättetaggad på det! Jag vill, jag vill, jag vill! Sedan kommer det väl inte kännas lika kul varenda gång och jag måste se vad som passar mig och se vad jag ska fortsätta med. Men jag vill pressa mig själv lite till nu, återfå lite styrka som jag tappat i sommar och så vill jag ju så gärna att min vikttrend ska vända och fortsätta neråt igen.

Idag har jag bara tagit en kort promenad. En kort är ändå bättre än ingen och dessutom hade jag inte orkat längre med min mensvärk...

Det här är perfekt. Så perfekt. Stämningen, musiken, skogen, Jennifer Lawrence, Gales röst, "Rues" visslande i slutet... Jag är så himla förväntansfull att jag skulle kunna spricka. Jag trodde inte att den här lilla minuten skulle kunna vara så perfekt, men det är den. Jag kan förstå om man blir lite besviken om man har väntat sig nån stor, mäktig trailer - men det här är endast en sneakpeek.

Killen vill inte ha mig. Och just därför vill jag ha honom. Tänker dock inte bry mig mer. Jag är värd bättre. Tänker alltså inte höra av mig mer.

Jag älskar Stephen King, dock har jag läst pinsamt få av hans böcker. Nu har jag börjat med del två i serien Det mörka tornet, och även om den är konstig och man inte förstår allt och vad den går ut på, så tycker jag om den. Det är något med hans skrivssätt som är helt trollbindande.

Nu har jag även avslutat The Fallen som är den första delen i Liz Braswells triologi om Chloe King. Runt sin sextonde födelsedag upptäcker Chloe att hon skiljer sig från andra människor; hon har kattliknande egenskaper som förbättrad syn, hörsel och till och med klor. Precis som i tv-serien slits hon mellan Alyec (Alek i serien) och Brian.

 

Även om storyn är sig lik tv-serien, så är de origniella karaktärerna till viss del annorlunda. Jag tycker inte lika mycket om den här Chloe. Här tycker hon det är spännande att träffa både Alyec och Brian och är rentav ganska bitchig. Gillar dock att hon är rättså badass. I boken är inte alla lika söta och oskuldsfulla, utan det är en hel del drama karaktärerna emellan. Nine Lives skiljer sig ändå från andra böcker jag läst i liknande genre. Det känns som en väl genomtänkt och utarbetat story även om den har sina bristen. Att bokserien känns oförutsägbar är verkligen ett plus, och att jag hittills föredrar tv-serien framför boken beror förmodligen på att jag såg den före jag läste boken. Det är ju trots allt för att jag tycker så mycket om den som jag bestämde mig för att läsa böckerna.

Det är svårt att missa att Vampire Academy-serien av Richelle Mead är väldigt populär och älskas av många ungdomar. Jag förstår inte riktigt hur en så populär serie har drabbats av så hemsk framsida - har inte sett en enda version som varit fin. Hur som helst, nu tillhör även jag en av de som har läst den första boken i serien och förmodligen blir det väl fler.

 

Jag är inte helt överväldigad, det måste jag erkänna. Jag hittade boken i min systers bokhylla och hade det inte varit för det hade jag inte läst den. Den var inte så speciell, dock bättre än jag trodde. Jag älskar huvudpersonen Rose, Dimitri gör mig lite knäsvag, Lissa tycker jag också om och Christian är kanske den rentav bästa karaktären. Rose med sin kaxighet skiljer henne från många huvudpersoner i liknande böcker, och det gillar jag. Jag läser gärna fler böcker i serien även om jag tycker att den här genren (paranormal romance med missförstådda vampyrer) börjar bli lite uttjatad.

Bild från Benjamin Stone's twitter. Ursäkta den otroligt fåniga ytligheten, men som tonåring full av hormoner känner jag inte att en töntig kändiscrush gör någon skada. För fy fan vad den killen är snygg! Hunden är hur söt som helst också, man vill ju bara äta upp båda två... Kan inte hjälpa det.

Det som gör mig mest taggad inför den nya serien The Secret Circle som drar igång på CW 15 september, är nästan att australienska Phoebe Tonkin är med. Hon är dessutom otroligt vacker.

För några dagar sedan kom äntligen böckerna som jag hade beställt från CDON (fraktfritt med csn-kort, billigt och prisvärda kampanjer). Det blev tre böcker (varav en innehåller tre), ett säkert kort, ett måste och en chansning. The Dead of Night vet jag redan är jättebra eftersom jag läst den tidigare. The Nine Lives of Chloe King är en triologi, varav alla smidigt nog finns i denna bok.

Den jag är osäker på är Halo av Alexandra Adornetto. Jag har läst både positiva och negativa saker om den, men framför allt ska det bli kul att läsa eftersom den är skriven av en väldigt ung australiensk författare. Hon är född 1992 och har redan givit ut flera böcker. Hittills har jag börjat hugga in i den första Chloe King-boken: The Fallen.

För att jag är mer taggad inför The Hunger Games än jag varit för någon film någonsin. För att jag tycker att de flesta i casten är helt perfekta för sina karaktärer. För att Josh Hutcherson är så sjukt snygg som Peeta. Och för att jag fortfarande inte har smält historien helt och Peeta totally breaks my heart, så att säga.

 

En av böckerna som jag väntar på har kommit - den andra delen i John Marsden's Tomorrow-serie. Det ska bli kul att läsa igenom hela serien den här gången, och dessutom på engelska.

---

Första boken heter Tomorrow when the war began/Imorgon när kriget kom. Det är en ganska lång serie som tar plats i Australien, vilket för mig gör dem ännu mer spännande. I handlingens centrum finns Ellie, som tillsammans med några vänner är ute och campar några dagar. När de kommer tillbaka hem upptäcker de att de har blivit invaderade av fienden, som man dock inte blir på det klara med vilka de är.

Eftersom att det utspelar sig under ett krig är det givet att det finns en del action, men störst vikt ligger vid karaktärerna, deras förhållanden och utveckling. Riktigt bra är de!

Imorse vaknade jag inte bara i okej tid utan det första jag gjorde (efter att ha ätit en kiwi) var att ge mig ut på en kort joggingtur. Det är inte ofta det händer kan jag säga, men jag är stolt över mig själv som gjorde det! Föredrar definitivt powerwalks, men jag önskar så att jag hade orken och viljan att jogga då och då också.

Jag bestämde mig som sagt för att ge ABC familys nya serie The Lying Game en chans. Faktum är att första avsnittet var bättre än jag trodde att det skulle vara. Ärligt talat lät beskrivningen lite som Föräldrarfällan. Men jag gillade och tror faktiskt att det kommer att bli en rolig serie att följa. Det känns som en serie som det är väldigt lätt att tycka om; det går snabbt, är aldrig tråkigt, lite klichékänsla nästan, men samtidigt med en konstant spänning som gör att man vill veta hur det kommer gå. Så jag tänker absolut att se nästa avsnitt när det kommer också.

 

Pretty Little Liars är alltid otroligt bra, så det här avsnittet var inget undantag. Som vanligt riktigt spännande och efter avsnittets slut har man ännu fler frågor än man hade än innan.

Jag tycker om Jason och vill verkligen inte att han ska vara något creep. Gillar Ezra också, men ibland blir han lite tråkig så jag tycker inte alls att det gör någonting om det händer lite mellan Aria och Jason. Emily är så himla fin. Kanske är hon dock inte lika självsäker som de andra tjejerna och därför lättare att knäcka för A. Jag tyckte om att Toby var med i det här avsnittet. Han och Spencer är ett av mina favoritpar, likaså Hanna och Caleb. Hoppas att inte Caleb är borta för länge. Blev så trött på Hannas "låtsassyster" eller vad man ska kalla henne. Vill bara ta och hälla en stor hink med iskallt vatten över henne och hennes snygga kläder. Förövrigt har jag alltid tänkt att A borde vara mer än en person. Om det bara hade varit en hade den behövt några superkrafter eller nåt för att hinna med allt.

Den här australienska filmen såg jag igår. För några år sedan började jag att läsa böckerna och älskade dem. Det tog dock stopp av någon anledning, kanske för att biblioteket inte hade fler böcker i serien. Nu har jag äntligen tagit upp läsningen och dessutom sett filmen som är baserad på den första boken med samma namn.

När jag läste boken den här gången såg jag den som en film eller tv-serie, tänkte ut hur vissa scener skulle se ut på tvrutan osv. Ärligt talat visste jag inte om att det fanns en film förrän igår och nu är det även tänkt att det ska bli en uppföljare. Så bara efter att ha sett skådespelarna blev jag lite tveksam till om den kunde vara lika bra som boken, men jag bestämde mig för att ge den en chans.

Och även om skådespelarna inte såg ut exakt som jag hade tänkt karakäterna, så blev jag allt annat än besviken. När man fick se dem som just de här karaktärerna blev jag helt övertygad om att de passade perfekt in i rollerna. Och filmen var riktigt bra den med, även om den inte slår boken. Faktum är att jag är jättesugen på att se den igen bara för att den var så bra. Den australienska accenten gör ju dessutom sitt för en Australienälskare som jag!

För det första har den här serien blivit så mycket bättre för varje avsnitt. Jag medger att den fortfarande är lite töntig, men jag älskar den! Så att det här förmodligen var sista avsnittet känns det inte alls kul. Speciellt inte efter en sådan avslutning. Wow.

Jag vill inte säga för mycket, men det var otroligt bra. Och så sjukt många cliffhangers! Man måste ju få se fortsättningen... Och alldeles för många döda där i slutet. Jag gillar inte riktigt Brian, men han är bra för storyn. Alek var med för lite i avsnittet, det var nog det enda negativa. Plus att allting gick dåligt då, men det är ju sånt som gör det spännande. Åh vad elaka ABC Family är om det inte kommer några fler avsnitt nu.

Såg på säsongsavslutingen av The Nine Lives of Chloe King imorse. Troligtvis det sista någonsin, men hoppas ändå på att ett mirakel ska ske och att det kommer en fortsättning. Nu när jag har tittat klart vill jag verkligen att boken (böckerna) som serien är baserad på, plus två andra böcker, ska landa i min brevlåda. Leveransen skulle ske om 5-15 arbetsdagar, så nu är det dags för dem att komma tycker jag.

Måste bara säga att surikater är bland de coolaste djuren jag vet!

Jag har precis tittat på en jättebra film och ska nu fortsätta läsa boken till samma film. Har läst den förut men jag är en trogen omläsare. Imorgon kommer några vänner och stannar här åtminstone ett dygn. Det var alltför länge sedan jag träffade dem. Så får vi försöka att tänka på annat än skolångest nu när skolstarten närmar sig...

Jag hatar mig själv.

Jag vill inte tillbaka dit. Det började bra, så bra. Den här sommaren skulle jag ju fokusera på just det här. Jag orkade kämpa, orkade ta de där promenaderna på morgonen och orkade säga nej till sötsaker. Och jag nådde mitt första delmål. Vågen stod på de där siffrorna som jag har längtat så länge efter.

Men så finns det ju de där nackdelarna med att vara tjej. Så fort mensen kom, kom även sötsuget. Promenaderna blev lite lite kortare och jag slarvade lite lite med vad jag åt.

Och nu känner jag mig fet och äcklig och otillräcklig och värdelös som har gått upp igen. Även om det inte är hela vägen är det alldeles för mycket. Det är så sjukt orättvist hur vissa kan proppa i sig hur mycket mat som helst och vara hur lata som helst och ändå förbli smala medan man själv inte äter hälften så onyttigt och rör sig regelbundet... och ändå pendlar fram och tillbaka i vikt, oftast med negativt resultat. Jag hatar verkligen det här.

Några serier som jag tänker ge en chans i höst.


Hart of Dixie (26 september)


The Secret Circle (15 september)


The Lying Game (15 augusti)

Fanmade version till låten The Hanging Tree som är med i The Hunger Games. Jag sitter och bara lyssnar på den om och om igen. Den här versionen gör verkligen texten och historian rättvisa. Så sjukt vackert!

Faktum är att jag inte sitter framför tv:n särskilt ofta - däremot är jag en total nörd när det kommer till tv-serier. Så tråkiga kvällar och regniga dagar är det mer ofta än sällan som jag kravlar ner under täcket i sängen med datorn framför mig och underhåller mig med någon bra serie.

I brist på något att titta på bestämde jag mig häromdagen för att ge 10 things I hate about you (serien) en chans. Den första och enda säsongen tog slut för ett bra tag sedan så det har bara varit att klicka fram avsnitt efter avsnitt. Och något som nästan förvånade mig är att jag gillar serien såpass mycket. Kat har alltid varit min favorit, även i filmen, för hon är helt enkelt en väldigt intressant karaktär.



Det är ganska kul när man känner igen skådespelarna som är i några andra abc family-serier som går nu. Lindsey Shaw, som spelar Kat, är ju med som Paige i Pretty Little Liars och Benjamin Stone som spelar Alek i The nine lives of Chloe King (som för tillfället är min guilty pleasure) förekommer visst i några avsnitt av 10 things I hate about you. Självklart jättesnygg och med sin underbara brittiska accent.

En nystart. Så skulle man kunna kalla det, men jag insåg på att det inte alls passar in.

Jag vill bara ha en blogg där jag är anonym. Där jag bara kan rabbla upp alla mina tankar; dumma, bra, små och stora. Så här kommer de förhoppningsvis att hamna. Om livet, drömmar, fantasier, verklighet och rädslor. Troligtvis en väldig massa verklighetsflykt också i form av böcker och serier.

Fast man får ju inte glömma bort att leva. Man kan inte tänka att när skolan är över, då börjar livet. Som varje nytt år som man försöker göra annorlunda - "Det här året ska jag njuta ordentligt av livet/börja träna/bli en ny människa." Livet är det som pågår hela tiden och man kan bara göra sitt bästa för att få ut det man vill av det.