Just nu känner jag att jag passar inte riktigt in någonstans. Och så känner jag mig lite ensam. But I'll get over it. I have to.

Har en katt i knät this very moment, dock inte den på bilden, då den hittades på weheartit. Katter är så jävla mysiga. Jag älskar dem. För övrigt har jag träningsvärk sedan jag tränade igår, lite lagom sådär, men det är bra. Jag vill verkligen komma igång igen.

Mr Bill Kaulitz har gått och blivit blond. Gud vad jag saknar Tokio Hotel! Minnena med dem har varit de finaste.

Man kanske borde ta tag i sitt liv eller något? Gör något vettigt för en gångs skull, eller om inte det, något som man bli äkta glad av? Fast nej, jag sitter här i mjukiskläder och ser likadan ut som när jag kravlade mig ur sängen i förmiddags. Tog visserligen en kort promenad, övningskörde lite, dammsög rummet och skrev pyttelite på ett tal... Men wow, vilket liv. Talet måste skrivas klart, tysk litteratur måste läsas och matte måste räknas ikapp. Men det är ju inte roligt det heller. Och jag ser inte bara ut som en zombie idag; jag känner mig som en också, så motivationen att göra något annat är inte på topp. Fy vad jag klagar.

Ni vet de där gångerna när man inte har något val? De där fredagskvällarna då man vill göra något, man vill ta del av något och känna att man lever, men man kan inte? Varför? Man kanske inte har någon eller några att göra något med, vännerna är bortresta, på krogen där man inte kommer in, med andra vänner, man har ingen skjuts, inga pengar osv. Ett töntigt i-landsproblem ja, men ett töntigt i-landsproblem som påverkar våran vardag.

De fredagskvällarna suger hur som helst. Inte jättemycket, men lite. Ibland vill man bara ligga raklång i soffan med en filt och en film, men ibland vill man ut och leva ett lite mer händelserikt liv än så. Man vill ta de där chanserna, man vill känna att det händer något, man vill skapa minnen och känna att man lever. Oavsett om det är i en kompis soffa istället för sin egen, om det är en utekväll, ett spontaninfall, en resa, allt från vilt och galet till lugnt och avslappnat - så vill man känna att man lever.

Jag är dålig på det, jag vet det. Jag tar så väldigt få chanser. Ibland vill jag ta fler, för jag vill känna att jag lever precis hela tiden, men det finns saker som kommer ivägen. Ibland praktiska saker, ibland andra människor, ibland jag själv.

Ice Cave behind Frozen Falls, by Dan Anderson. Här sitter jag nyduschad på stolen framför datorn och försöker samla kraft att ta mig an skolarbetet som jag skjutit upp hela veckan. Lyssnar på tysk musik och tänker lite på livet och människor i min omgivning. På en redan saknad vän som tagit steget ut i stora världen och en släkting som varit med om en svår olycka. Och det är meningen att jag ska sätta mig och skriva ett skolarbete som egentligen saknar betydelse...

"Ibland är en båt en båt och ibland är den närmast en olyckshändelse. Det beror alldeles på om du är över eller under den."
- Nalle Puh

Sitter med en minidator som väger mindre än en bok på magen och läser vänners och bekatas facebookuppdateringar. Läser om deras liv, ser deras interna kommentarer till varandra (de som alltid ser ut att vara med spännande än vad de egentligen är), tittar på vimmelbilderna och läser om vilken fantastiskt rolig utgång de hade igår. Själv sitter man där och inser vilket patetiskt liv man har, avundas andra lite och önskar att man själv hade något spännande att göra.

Fast det är ju det här Facebook är till för. Att visa andra att man har ett underbart, händelserikt liv och så är man samtidigt lite hemlighetsfull för att det ska verka ännu bättre än det faktiskt är. Det är till för att vi som låg hemma i soffan med chipspåsen igår ska känna oss lata och ensamma.

Nej, jag är inte bitter. Bara lite ironisk. Och så längtar jag verkligen till min artonårsdag som börjar närma sig!

Jag älskar Georgia Nicholsen och filmen Angus, Thongs and Perfect Snogging. Den är så underbart rolig och härlig. Ibland måste man kika mellan fingrarna för att det är så pinsamt och ibland skrattar man rakt ut. Den brittiska dialekten är dessutom underbare än underbarast. För x antal år sedan läste jag och min dåvarande bästa vän böckerna om Georgia Nicholsen och vi tyckte båda att de var hysteriskt underhållande.

 

Två ungdomsböcker som jag skulle vilja lägga till i min samling. Välkommen hem av Johanna Lindbäck. Skulle förresten inte ha något emot att införskaffa resten av hennes böcker heller då jag tycker det är jätteintressant att läsa hennes blogg. Och så boken som aktuella biofilmen Jag saknar dig är baserad på. Har inte sett filmen än, men vill helst försöka få tag i boken först.

Hungergamesfans! Har ni registrerat er som invånare i Panem? Sidan http://thecapitol.pn (ja - pn som i Panem) är nu öppen så att man kan börja registrera sig. Själv tillhör jag nu distrikt fem!

Även om Pretty Little Liars brukar vara jättebra, var sommaravslutningen helt galen. Sjukt bra verkligen! Visserligen finns det inslag som inte känns trovärdiga - A är för bra för att det ska kännas riktigt troligt - men det var ändå vansinnigt spännande. Nu blir det dock uppehåll... men det är bara att försöka hålla ut!

Även senaste avsnittet av The Lying Game var bra. Jag gillar den serien; den är så härligt lättsmält och underhållande.