Sitter med en minidator som väger mindre än en bok på magen och läser vänners och bekatas facebookuppdateringar. Läser om deras liv, ser deras interna kommentarer till varandra (de som alltid ser ut att vara med spännande än vad de egentligen är), tittar på vimmelbilderna och läser om vilken fantastiskt rolig utgång de hade igår. Själv sitter man där och inser vilket patetiskt liv man har, avundas andra lite och önskar att man själv hade något spännande att göra.

Fast det är ju det här Facebook är till för. Att visa andra att man har ett underbart, händelserikt liv och så är man samtidigt lite hemlighetsfull för att det ska verka ännu bättre än det faktiskt är. Det är till för att vi som låg hemma i soffan med chipspåsen igår ska känna oss lata och ensamma.

Nej, jag är inte bitter. Bara lite ironisk. Och så längtar jag verkligen till min artonårsdag som börjar närma sig!