Jag längtar tills träningen kommer igång! Tyvärr är det inte förrän om ca tre veckor, så tills dess får jag nöja mig med mina promenader även om det börjar bli lite tråkigt. Jag vill ju testa lite nya träningspass - plåga min osmidiga kropp med pilates, testa jobbig boxträning, återvända till stepbrädan och svettas på den och kanske lite hederlig gympa också.

Just nu är jag verkligen jättetaggad på det! Jag vill, jag vill, jag vill! Sedan kommer det väl inte kännas lika kul varenda gång och jag måste se vad som passar mig och se vad jag ska fortsätta med. Men jag vill pressa mig själv lite till nu, återfå lite styrka som jag tappat i sommar och så vill jag ju så gärna att min vikttrend ska vända och fortsätta neråt igen.

Idag har jag bara tagit en kort promenad. En kort är ändå bättre än ingen och dessutom hade jag inte orkat längre med min mensvärk...

Imorse vaknade jag inte bara i okej tid utan det första jag gjorde (efter att ha ätit en kiwi) var att ge mig ut på en kort joggingtur. Det är inte ofta det händer kan jag säga, men jag är stolt över mig själv som gjorde det! Föredrar definitivt powerwalks, men jag önskar så att jag hade orken och viljan att jogga då och då också.

Jag hatar mig själv.

Jag vill inte tillbaka dit. Det började bra, så bra. Den här sommaren skulle jag ju fokusera på just det här. Jag orkade kämpa, orkade ta de där promenaderna på morgonen och orkade säga nej till sötsaker. Och jag nådde mitt första delmål. Vågen stod på de där siffrorna som jag har längtat så länge efter.

Men så finns det ju de där nackdelarna med att vara tjej. Så fort mensen kom, kom även sötsuget. Promenaderna blev lite lite kortare och jag slarvade lite lite med vad jag åt.

Och nu känner jag mig fet och äcklig och otillräcklig och värdelös som har gått upp igen. Även om det inte är hela vägen är det alldeles för mycket. Det är så sjukt orättvist hur vissa kan proppa i sig hur mycket mat som helst och vara hur lata som helst och ändå förbli smala medan man själv inte äter hälften så onyttigt och rör sig regelbundet... och ändå pendlar fram och tillbaka i vikt, oftast med negativt resultat. Jag hatar verkligen det här.