I won't take down my walls

Man kanske borde ta tag i sitt liv eller något? Gör något vettigt för en gångs skull, eller om inte det, något som man bli äkta glad av? Fast nej, jag sitter här i mjukiskläder och ser likadan ut som när jag kravlade mig ur sängen i förmiddags. Tog visserligen en kort promenad, övningskörde lite, dammsög rummet och skrev pyttelite på ett tal... Men wow, vilket liv. Talet måste skrivas klart, tysk litteratur måste läsas och matte måste räknas ikapp. Men det är ju inte roligt det heller. Och jag ser inte bara ut som en zombie idag; jag känner mig som en också, så motivationen att göra något annat är inte på topp. Fy vad jag klagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0