Why can't they remember what I'll never forget

Mixed feelings. Bra dag, men ändå en del att tänka på. Första skoldagen och fina vänner, men ibland hör man sånt som man inte vet vad man ska tycka och tänka om.

Var det mitt fel att det blev så eller? Hade jag agerat annorlunda hade det nog inte hänt, och jag visste hela tiden att det kunde bli så. Jag är inte förvånad. Det är klart att han vill ha någon, någon som kan finnas där på ett annat sätt än vad jag kan. Först kände jag mig lite som ett andra val. Men det var ju jag som backade ur först, så kanske är jag inte det ändå. Men jag undrar lite. Och på samma gång som jag känner mig lite uppgiven, känner jag mig uppgiven för hans skull också. För att det visst inte funkade så bra.

Även om jag inte alls förstår vad jag betydde under den tiden och undrar om jag kanske blev att andra val till sist ändå. Det är dock ingenting som jag tänker ställa upp på att vara. Vilket medför att det nog bara kommer sluta, inte lyckligt men heller inte olyckligt. Bara sluta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0