I can tell you why people go insane, I can show you how you could do the same

Jag har kommit underfund med att jag är en väldigt stolt människa. Inte för att jag har mycket att vara stolt över, men jag är ändå stolt. Troligen för stolt för mitt eget bästa. Jag hatar att misslyckas. Ännu mer att låta folk se mitt misslyckande. Och mer ändå hatar jag att låta folk se att jag tar åt mig av mitt misslyckande. För det blir ju inte ett misslyckande förrän jag ser det som ett.

Jag tror det är därför som jag tycker att det går mycket långsammare för mig med övningskörningen än för andra. De ger sig ut i trafiken och på gatorna direkt. Kanske är de rent av bättre än mig, modigare. För under tiden tragglar jag med de små, små sakerna, sådana som kanske kommer naturligt för en del, men som jag inte kan släppa förrän de kommer perfekt för mig. Sedan, efter en mycket längre tid, många svordomar och utbrott senare, när jag känner att jag kan det, vågar jag testa där folk faktiskt kan se mig. För jag vill ju inte ge dem en chans att se mig göra fel.

När jag tänker efter handlar det här inte bara om övningskörning. Det handlar om mitt sätt att leva och min rädsla för att misslyckas. Det hela blir ju inte lättare av att jag misslyckas mer ofta än sällan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0